wagthe

”Bloggen är död” skrev jag i en krönika i oktober 2005.

Visst, det var ett vinklat inlägg, och genast började naturligtvis en massa bloggare idiotförklara mig.

Fast åren har gått och vare sig bloggandet eller de så kallade sociala medierna har visat sig bli den maktfaktor alla sa att de skulle bli för några år sedan.

I veckan inleds S-kongressen och på S-buzz är Johan Ulvenlöv lyrisk över att mer än 30 bloggare kommer att rapportera från kongressen. Detta blir Bloggkongressen, förklarar Ulvenlöv upphetsat.

Och jo, de S-märka bloggarna kommer nog att rapportera högt som lågt från kongressen. Frågan är bara vilka som ska läsa och låta sig påverkas.

Varje liten utflykt i den så kallade bloggosfären avslöjar att bloggarna i hög grad ägnar sig åt att debattera med eller hänvisa till varandra. Det är som om ett antal personer satt i ett ständigt pågående gruppsamtal.

Själv minns jag när gamla Televerket introducerade tjänsten telefonkonferens, som inte så lite påminner om bloggandet. En avgränsad skara sitter och pratar med varandra.

Om någon minns Twitter så var det en ny teknologi som totalt skulle förändra sättet vi kommunicerade på. Även om inte twittrandet slutat helt, är det knappast någon som sett några revolutionerande effekter av det.

Missförstå mig rätt, jag tror Twitter, Facebook-grupper och andra sociala medier kan vara precis rätt och funktionella i till exempel en valkampanj. I händerna på en kampanjorganisation blir de ett verktyg för snabb kommunikation inom en stor eller liten skara människor. Där har och kommer det få en betydelse.

Men för stora partier som är ute efter att påverka folks bild av verkligheten kommer de spela en ganska liten roll även i valet 2010. Om nu inte någon kommer på en ”killer-application” som slår oss alla med häpnad.

Och – som vanligt – kommer det som föraktfullt brukar kallas gammelmedia att i hög grad avgöra både valrörelsens dagordning och partiernas genomslag.

Men hur förklarar du då ”bloggbävningen” runt FRA-frågan 2008, hör jag invändningen.

Jo, fast det krävdes att bloggkitteln verkligen kokade över, att det pyste över också i den etablerade medievärlden för att frågan skulle få någon verkligt stor betydelse utanför de bloggar och forum där redan initierade debatterade frågan.

Okey, bloggen är väl inte riktigt död, men betydelsen av dem är djupt överskattad.

”Av lätt insedda skäl”, som denne bloggare själv skulle uttrycka det, finns det undantag, som Carl Bildt och kanske Thomas Bodström.

Politikerbloggen drivs av en nyhetsjournalist och är knuten till en nyhetsredaktion (TV4 Nyheterna), och snarare en förlängning av en nyhetsredaktion än något annat.

Och – ingen regel utan undantag. Mest spännande politiska bloggen just nu är Alliansfritt Sverige som tagit tillvara det som amerikanska bloggare ägnade sig flitigt åt i den amerikanska presidentvalskampanjen 2008; att kritiskt granska motståndarnas påståenden och argument. De gör det dessutom med lite humor ibland.

Av det intensiva bloggande som de fyra allianspartierna skulle ägna sig åt enligt deras gemensamma besked för något år sedan ser vi däremot ganska lite.